De senaste två åren har Magnus Muhrén saknats från bandyns rampljus. Efter slutsignalen i SM-finalen 2018, där hans Sandviken förlorade mot Edsbyn, sjukskrev sig Muhrén för depression och utbrändhet.
En lång period av problem och för mycket runtomkring ledde till att han gick in i väggen. Redan 2017 pratade Magnus Muhrén med SportExpressen om att han i perioder haft depressioner som en följd av stress.
Men den här gången var det annorlunda. Nu öppnar Magnus Muhrén upp om den tuffa perioden, någonting som han först berättade om i Bandypuls.
– Det har varit tufft och det har det väl egentligen varit i ganska många år. Men det kulminerade väl 2018. Sen har det varit fram och tillbaka på olika sett. Jag har trott att jag varit på väg tillbaka men har åkt på på flera bakslag men nu känner jag mig starkare och hoppas att jag ska komma tillbaka, säger han till SportExpressen.
När insåg du att det var dags att ta en paus?
– Jag började få problem med koncentration och trötthet och mycket ångest. När jag pratade med mina läkare ville de sjukskriva mig långt innan. Med facit i hand borde jag gjort det tidigare men det är lätt att vara efterklok. Man tänker väl inte alltid så klart i de här situationerna, säger Magnus Muhrén.
Vad var annorlunda den här gången mot tidigare?
– Tidigare har jag ändå känt mig klar i huvudet under alla år. Men jag fungerade ju liksom inte som jag skulle den här gången. Jag kände att jag inte kunde fortsätta. Men så håller man ju sig uppe till antingen den dagen man kraschar fullständigt och inte går upp ur sängen eller tills man tar beslutet som jag gjorde att gå hem. Men när jag väl släppte taget då så kom ju kraschen ordentligt. Jag sov ju i stort sett dygnet runt de första månaderna.
”Närminnet kunde vara nästan helt borta”
Magnus Muhréns dåliga mående yttrade sig på många olika sätt. Men ett av symptomen var ett försämrat minne. Till Bandypuls säger han att de sista månaderna på säsongen var suddiga.
– Jag var som någon som har alzheimers, jag kom ihåg vad som hände för 20 år sen men närminnet kunde vara nästan helt borta. Det var otäckt. Där är jag inte i dag, jag är inte hjärntrött längre och det har jag inte varit senaste halvåret men jag har ändå kämpat väldigt mycket med mitt mående, säger Magnus Muhrén till Bandypuls.
Muhrén säger vidare till SportExpressen att känt sig ”helt slut”.
– Jag sov jättemycket. Det är klart att det är otäckt när man känner att huvudet inte fungerar som det ska. Sen var väl hjärntröttheten en del men det har varit tufft med trötthet depressioner, ångest och saker som kommit som ett brev på posten. Hjärntröttheten är ju bara en del i det egentligen men det var det som fick mig att inse att jag kan inte fortsätta.
Från och med en 19 mars 2018 var Magnus Muhrén sjukskriven och Sandviken sa i ett pressmeddelande att fokus var att han skulle må bättre och kunna komma tillbaka. Under tiden fick Muhrén mycket stöttning på hemmaplan.
– Jag har ju haft min familj och mina närmaste vänner. De har funnits där. Sen så blir det automatisk så att man drar sig undan från människor och situationer där man kan stöta ihop med människor. Det skulle bli jobbigt att ens prata med någon.
”Måste tänka till och vara försiktig”
Under en lång tid har han jobbat för att komma tillbaka. Det har handlat om både mental och fysisk träning.
Nu tittar han framåt och gör sin comeback i Solna som assisterande tränare i AIK bredvid Andreas Bergwall. Han jobbar 50 procent december ut men sen är det hundra procent som gäller. Han har trott att han varit på väg tillbaka tidigare. Men det har inte gått. Den här gången hoppas han att han ska kunna använda det han lärt sig om sig själv för att undvika att hamna i samma situation som tidigare.
– Jag tycker bara att det är kul att vara tillbaka. Jag hoppas och tror att det kommer att hålla och att jag klarar att hålla mig på en nivå som funderar för mig. Jag har haft en förmåga att dra på mig alldeles för mycket saker de senaste åren. När jag säger det nu så säger jag att jag har lärt mig, men sen vet jag att jag är en människa som när jag blir passionerad och inne i någonting har en förmåga att engagera mig för mycket. Men där måste jag naturligtvis tänka till och vara försiktig.
Tror du att du känner av varningssignalerna bättre nu?
– Jag hoppas det. Jag tycker att jag känner mig bättre i dag är någonsin tidigare.
Premium
Premium
Premium