Ta samtalet kring invandring och integration

De politiska analyserna avlöser nu varandra i rasande takt. I debatten är frågan om Sverigedemokraternas framgång i dag lika stor som frågan om Stefan Löfven kommer att klara en regeringsbildning!

SD är det enda parti som haft en betydande ökning sedan förra valet. Medier och övriga partier har misslyckats i sina försök att marginalisera SD och med facit i hand är det uppenbart att isolering, rasiststämplingar, demonstrationer och avslöjanden om partimedlemmar, knappast har varit en framgång för dem som velat underminera SD. Tvärtom har agerandet snarare skapat misstro gentemot övriga partier och spätt på martyrbilden. Alla som förstår sociologi inser att yttre fiender är det bästa medlet för att sluta leden och cementera åsikter. Det behövs uppenbarligen mer än vuvuzelakonserter och slogans som "inga rasister på våra gator" för att inte bara nå de redan frälsta. Tre frågor synes mig viktiga att reflektera över.

1. Motivet.

En återkommande motivering i valrörelsen var att en generös invandrings- och flyktingpolitik är bra för Sverige. Det tror jag också det är, både på kort sikt (med arbetskraftsinvandring) och på lång sikt (med flyktingmottagande). Men är det av själviska motiv (det är bra för oss) som vi ska öppna våra gränser? Mitt svar är nej. Våra gränser ska vara öppna, inte för att vi behöver det, utan för att människor som flyr för sitt liv behöver det. Du drar inte upp en drunknande i båten för att du tycker dig behöva hjälp att ro; du gör det för att personen inte ska drunkna! I en tid när de etno-religiösa utrensningarna i Syrien och Irak slår mot människor som en flodvåg från ondskans avgrund är det inte våra behov som är motivet, utan omsorgen om de drabbade.

2. Strategin.

För alla som värnar det öppna och fria samhället bör det också ringa varningsklockor – kanske hellre än kyrkklockor? – när det istället för debatt och tuffa samtal snarare handlar om att vända människor ryggen. Det ligger i demokratins livsluft att vi varken kommer med vapen och våld eller med förakt och utfrysning, utan att vi möts, lyssnar, argumenterar, kritiserar och tar ställning. Ofta tuff och tydlig ställning. Det finns en olustig ironi i det faktum att den antirasistiska rörelsen, som så riktigt vill förhindra ett vi och dom-tänkande, så ofta hamnar i just den attityd som man önskar motarbeta. Fast med andra vi och andra dom.

Efter EU-valet, när Feministiskt initiativ fick 5,49 procent och därmed tog plats i Europaparlamentet, spåddes partiet ett segrande intåg i riksdagen under hösten. Men vad skedde efter EU-valet? Praktiskt taget alla partier pratade feminism och lyfte jämställdhetsproblemen i samhället. Det räcker med att göra ett nedslag under Almedalsveckan. Stefan Löfven (S) lovade att "Sverige skall vara en feministisk förebild för hela världen." Åsa Romson (MP) höll ett entydigt feministiskt Almedalstal. Folkpartiet lanserade slagord som feminism utan socialism. På valnatten fick FI bara 3,07 procent – de var inte längre något tydligt politiskt alternativ. Eftersom frågan inte ignorerades utan istället lyftes fram i ljuset, gick luften ur det, i jämförelse med övriga partier, mer enfrågeinriktade och extrema FI.

Vad hade hänt om de stora partierna hade agerat på samma sätt i frågorna om invandring och integration och faktiskt börja debattera hur vi nu bygger vidare på det öppna samhället och försökt ge en vision för framtiden? Det finns ju en mycket stor enighet om att Sverige ska fortsätta vara ett generöst och välkomnande land – i vilka andra frågor är sju av riksdagens åtta partier så samstämmigt eniga som i den frågan? Nu är det tid att inte bara försvarar människors rätt att få en fristad undan våld och förtryck; vi måste också påbörja samtalet om hur människor kan få en framtid här. Vi är skyldiga, både de människor som kommer hit och de människor som oroar sig det främmande och nya, ett bättre svar än att bara upprepa ett mantra om öppenhet. Nu är det öppet; hur kan vi ta nästa steg? Här behöver både staten och samhället i dessa olika dimensioner – inklusive kyrkorna – lyfta blicken.

Tidigare socialdemokratiske riksdagsledamoten Nalin Pekgul, själv muslim och bosatt i ett invandrartätt område, har pekat på utmaningen med integrationen. Det "finns till och med människor med invandrarbakgrund i Tensta som röstat på SD, av skälet att de vill straffa de andra partierna för att de inte lyssnar" sa hon i en TV4-intervju. Efter att transportbolaget Schenker nyligen fått två chaufförer hotade och en grovt misshandlad i Rinkeby stoppas nu alla leveranser till området. "Varken högerblocket eller vänsterblocket bryr sig om problemen i förorterna, eller har några lösningar och det gynnar Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna", fortsatte Nalin Pekgul.

Integration är ett självklart och viktigt politikområde och ett område – det är nog alla överens om – där Sverige står inför stora utmaningar. Så mycket viktigare då att vi får igång en kreativ och konstruktiv debatt om hur vi kan öka integrationen, minska utanförskapet och hjälpa människor att bygga självständiga liv i Sverige.

3. Engagemanget.

Den kristna kyrkan är inte partipolitisk. Församlingen ska inte driva politiska partier eller tala om hur människor ska rösta. Men församlingen ska fostra politiker – som med stor säkerhet kommer att finna olika partier inom vilka de vill verka – som bär på ett engagemang för samhället och medmänniskan och som vill vara med och skapa ett bättre samhälle. Det är i den kristna tron som människovärdet har sin starkaste motivering – alla är skapade till Guds avbild och älskade av honom – och i den kristna tron finns perspektiv som inspirerar till politisk aktivitet på många olika områden.

När det gäller frågor om öppenhet och integration är det livsviktigt att inte bara odla ett engagemang i den idépolitiska debatten, utan också att engagera sig i praktiken för människor. Här öppnar sig massor med möjligheter för den kristna församlingen och för oss som enskilda kristna att visa vad kärlek och omsorg betyder i praktiken. Den som lärt känna människor som flytt för sitt liv, människor som fortfarande har en dödsdom hängande över sig om de skulle tvingas återvända, får ett snabbt ett annat perspektiv på de politiska frågorna.

Inom Svenska Evangeliska Alliansen har vi under en följd av år lyft fram tre viktiga komponenter för utvecklingen av ett öppet och fritt samhälle:

· Religionsfrihet – alla människor ska ha full frihet att själva välja religion och livsåskådning, uttrycka sin övertygelse och förstås också frihet att lämna en religion eller livsåskådning för en annan.

· Religionsdialog – vi behöver lära känna varandra, förstå varandras övertygelser och historia och gå i dialog med varandra för att upptäcka områden av samklang och områden av friktion och motsägelse.

· Religionskritik – vi behöver lära oss att tåla tuff utvärdering och kritik av vår egen övertygelse och ha friheten att framföra vår kritik mot det som vi menar är falskt och farligt.

Utan dessa tre komponenter töms det öppna och fria samhället på livsluft och motsättningar både inom och utanför kyrkan riskerar växa.

Stefan Gustavsson, Generalsekretare Svenska Evangeliska Alliansen